a letter from downunder
Detta skulle väl egentligen vara då jag skriver och berättar om hur tagen jag blivit av Australien, eller Sydney för det är det ända jag hunnit med och se än, men det är jag inte. Inte alls faktiskt. Ialla fall inte än. Sydney är fantastiskt vackert, det är det men jag känner inte pulsen! Adrenalinet ligger lågt.
Ett fel vi kanske gjorde med var väl att åka från ett grymt USA. Nyår i Las Vegas och storheten i Los Angeles. Vi vet ju att vi älskar USA, och våra förväntningar där var redan skyhöga och dom höjdes där!
Jag vet ju att det är superbra här med egentligen, men igen.. Drömmen om Australien har ju varit sen länge och nu när jag är här så har alla dessa åren av drömmar byggts upp till något så fantastiskt enormt. Samtidigt vet jag att detta är bara de första dagarna här och det kommer så mycket mer.
Och det känns som om vi är en splittrad trupp. Cornelia är fortfarande med sina föräldrar och jag vill bara samlas och göra vårt eller bestämma om hur vi ska göra för nu vill/kan/ska.. men ja jo visst, asch..
Den 26 är det nationaldagen här och det ska firas! Tydligen finns det en stor grym festival här och den ska besökas. Sara den fagra ska fixa till oss. Sa till henne fixa så kommer vi! JA, check! Det ser jag bannemig fram emot!
Och idag är det tänkt jag ska träffa kusin Filip som är här för att stanna ett år! Ska bli kul o träffa honom och se hur han har det! Se hur brun han är..
Jag och A var ute i stan i fredags och bara strosa några timmar och BAM brännan var där! I parken där vi satt och bara kollade på människor (män som sprangförbi, helst barbröstade) såg hon att jag hade brännt mig och kollade på henne och sa: mja du har väl kanske fått lite färg men inget jätte direkt.. Kom hem, jojajävlarja! Det var ordentliga märken på henne med. Vackrast var väl märkena efter hennes solglasögon! Anastasia aka RayBan!
På kvällen blev det goon och tappert försök med att sminka över den fantastiskt skinande brännan och ut på gatorna här i stadsdelen Kings cross - aka hordistriktet, men mamma du kan vara lugn det är verkligen inte så här, iaf inte på de större gatorna. har inte hunnit kolla in de mindre bakomliggandes gatorna än. Kvällen sprang iväg och på hemvägen så kom en kille fram, SVENSKA?! ja? Trevligt, en kille från Göteborg med sin australienska kompis som båda precis trillat ut från tattoerings studion! Svenskens tatto var väl mest patetisk och antaligen ångrar han den idag. aussiens däremot! Troligen ångrar han väl den med men den är fasen så mycket roligare! Han inkade in en svensk "varning för älg" skylt på benet! Hans tribbute to Sweden!
Det lilla vi varit här har ju ändå varit kul! Kanske är detta lite som Miami, lite trist när vi är där men väl hemma så var bannemig Miami bäst! SÅ kom igen nu OZ, jag hejar på dig!
